Kände inte för att blogga idag, men det blev lite fin musik tidigare. Har legat i sängen, nästan hela dagen, och kollat på Sex and the city. Är inne på tredje sesongen, är typ beroende. En av mina absoluta favorit serier! Nu tänkte jag hoppa in i duschen och sedan noppra mina ögonbryn så jag är någorlunda fräsch imorgon. Godnatt, sov sött. 

En bästavän är den som förstår dig på det sätt som ingen annan förstår dig.
Bästavänner är som en själ i två kroppar. 
Jag om min förra bästavän va helt otroliga. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, förstod vad vi höll på med. Tillsammans va vi alltid lika galna..haha. Vi gjorde allt från att ligga i ett tält, helt skrämda från vettet till att sitta i skolan, äta frukost och skrika till samtidigt för att vi hade mensvärk, men inte mens..hahahah!

Vi skrattade alltid rakt ut, vi skrattade tills vi grät, speciellt åt dom mest löjliga och knasiga saker. Vi brydde oss inte om vad andra tyckte och tänkte om oss, vi va oss själva när vi va med varann.

Vi kände oss alltid lika trygga tillsammans, alltid.
Vi delade på allt..allt från en pannkaka mitt i natten, till täcke när vi sov över till snygga killar, allt helt enkelt.

Vi va verkligen som systrar och det enda vi behövde va varann, inget annat spelade någon roll.

"vi har en massa minnen, när du fick mig att ramla ner från balen och du landade på mig.. haha, när vi cyklade och du ramlade av, jag märkte det inte ens ! när vi va på körläger och vi smög upp på natten, dansade till " så vill stjärnorna" . när vi va "bikinmodeller" i åsas vatten spridare och råkade göra sönder den... HOST !
när vi låg i tältet hela natten och va dörädda, men ändå skrattade så vi grät, när vi gapflabbade åt "i gotta feeling " . 
när vi kom på "gurkmajonäs" och allt annat sjukt vi gjort. åsas pool tex!"

Det fanns verkligen ingen som förstod mig lika bra som hon gjorde,

och det kommer aldrig finnas någon så bra som hon va!

Den senaste tiden har jag verkligen känt att det enda jag behöver just nu är just henne.
Jag hade behövt henne här, för hon förstod alltid. Det finns det ingen annan som gör.

Jag behöver någon att dela allt galet med. Någon som får mig att skratta åt allt sjukt, gråta åt det som gör ont och någon att vara lycklig tillsammans med för allt det fina. 
Jag behöver någon att ha små hemligheter med, någon som förstår direkt vad jag tänker, någon som ser när nått är fel, kramar om mig och säger att den finns där för mig.
Någon som skämmer ut mig framför den där snygga killen som jag är totalförälskad i, men som vet att jag inte blir sur för det är sånt vi gör.
Någon som inte dömmer mig för det jag säger eller tycker, någon som hjälper mig när jag har svårt att bestämma mig, någon som hjälper mig att fatta rätt beslut. 
En bästavän är vad jag behöver, någon som alltid är sann och inte ändrar sig när någon mer kommer in i bilden.

Jag älskar min förra bästis, jag älskar henne av hela mitt hjärta men vi känner inte varandra längre.
Jag kan säga att om jag såg henne på stan så skulle jag vilja springa fram till henne, krama om henne och gråta bort alla ord. Men troligen så skulle vi inte ens se på varandra, sorgligt va?
Tänk att tid, avstånd och nya männsikor kan ändra så mycket?
Jag trodde ju seriöst på "to our heart stops beating" och jag hoppas att det vi har nu, bara är en paus och att vi tillslut kommer hitta tillbaka till varandra.

Jag tror på "happy endings".