Hej, hur är det med er ? själv mår jag väldigt bra ! vaknade med ett leende på läpparna när jag såg att solen lyser starkt igenom mitt fönster. Om några timmar kommer Andreas, Sofia och Johannes hit ! Vi ska väll bada i poolen och bara chilla. Mina föräldrar åker bort ikväll och kommer hem imorgon.

Just nu tittar jag på "vad är en människa?", en serie om en man som bjuder in psykologer, forskare och andra smarta människor och diskuterar människors handlingar. Jag läser Emille Sutts blogg varje dag och hon skrev ett väldigt djupt och inspirerande inlägg om snällhet igår. Hon hade väldigt bra ideer och tankar. Hennes blogg hittar du här och inlägget hon skrev kan du se här.

Nu får jag avsluta om jag ska hinna fixa mig och städa lite innan dom kommer, vi hörs senare ! kramis

Som rubriken säger så kan jag inte och har inte försökt att sova. Är trött och hungrig, ledsen och deppig.

För tänk vad saker kan ändras på bara några månader.. det är ganska sjukt när man tänker på det.

Tänk dig att någon du har så nära, någon du älskar mer än något annat, någon du inte kan tänka sig leva utan, någon som är din bästavän, någon som sagt att "bästavänner, oavsett vad, föralltid och alltid" bara kan få dig att känna som om du är helt bort glömd.. Tänk dig att inte prata med människan på länge och att sakna den varje dag. Tänk att inte träffa människan så ofta som du brukade, allt lixom försvinner. Hur känns det då ? jo rent ut sagt för jävligt. det känns som om allt ni sa, gjorde, skrattade och grät åt inte betyder speciellt mycket längre. När personen kallar någon annan sin bästavän och inte pratar med dig så går du i bitar, tusen miljarder bitar. Det är tungt. Speciellt när du ger allt du har, allt du bara kan, till personen och inte får mycket tillbaka.

Personen säger att han/hon saknar dig, men visar det inte och försöker inte göra nått åt det. Han/hon anstränger sig inte.. kan inte ens skicka iväg ett litet sms för att se hur du mår eller vad du har för dig, för det är så himla svårt. Ni snackar inte och känner knappt varandra längre, ni har inget att prata om längre för ni är inte delar av varandras liv längre..
Vänskap är tuff, speciellt när det gör ont och när saker och ting förändras.

Jag kände för att skriva av mig lite, har så mycket tankar som snurrar och är ledsen. Nej nu ska jag sluta skriva eftersom jag knappt ser vad jag skriver längre för tårarna som fyller ögonen. Blog u later